25 augusti

Jag såg i drömmen gestalter från min ungdom. Jag såg henne som jag kysste en midsommarnatt för längesedan, då jag var ung och icke hade dödat någon. Jag såg också andra unga flickor af dem som hörde till vår krets den tiden; en, som gick och läste det året jag blef student och som alltid ville tala med mig om religionen; en annan, som var äldre än jag och som gärna stod och hviskade med mig i skymningen bakom en jasminhäck i vår trädgård. Och en annan, som alltid gjorde narr af mig, men som blef så ond och häftig och föll i krampgråt en gång då jag gjorde narr af henne ... De gingo bleka i en blek skymning, deras ögon stodo vidöppna och förskrämda, och de gjorde tecken åt hvarandra då jag närmade mig. Jag ville tala till dem, men de vände sig bort och svarade mig icke. Jag tänkte i drömmen: det är helt naturligt, de känna inte igen mig, jag har blifvit så förändrad. Men på samma gång förstod jag att jag bedrog mig själf, och att de mycket väl kände igen mig.

Då jag vaknade, brast jag i gråt.